![Den känslan gör det värt det!]( "Den känslan gör det värt det!")
- Den känslan gör det värt det!
Jag är uppvuxen i Dalarna och har ett speciellt förhållande till Vasaloppet, därför får ni stå ut med att detta blir ett inlägg, nästan en krönika, om Vasalopp, mänsklig psykologi, jobba smart och att resa sig efter knockout. Jodå, allt det där kommer att vara med!
Vasaloppet är det största och finaste skidlopp man kan vinna. Bor du i Dalarna och är skidåkare med självaktning har du åkt, eller planerar att åka, Vasaloppet. Och det har de senaste åren dominerats av svenskar, därför sved det när en norrman idag tog hem segern! Vår sista skidbastion föll…
Min pappa har åkt Vasaloppet, och jag själv har åkt, men i vuxen ålder, nedflyttad till Skåne igen. Och där är den lilla haken - Skåne. Jag bestämde mig glad i hågen för att åka och sambon hängde på. Det var bara det att vi lyckades skrapa ihop ynka 10 mil respektive 6 mil på skidor i den skånska ”snön” innan det var dags. Vasaloppet är 9 mil… Frågar man en dalmas/kulla om det här skulle de säga att det vore lika med självmord.
Nu kommer kopplingen till att jobba smart: Utnyttja dina styrkor. Ta hjälp av andra. Sätt delmål. Våra styrkor: hyfsad grundkondis, starka ben (sambon), bra skidteknik (undertecknad), en pappa med en magisk förmåga att valla skidor. Vi köpte också en ruggigt bra skidutrustning. Ta hjälp av andra: det är bra att inte vara ensam om en målsättning eller dröm. Tillsammans blir man starkare. När sambon vara nere för räkning i Evertsberg (4,5 mil kvar…) peppade jag. När det var min tur att vara nära att gå i däck i Hökberg peppade sambon. Sätta delmål: varje vätskekontroll var ett delmål. Att tänka 9 mil är oöverstigligt, att tänka ”bara 11 km till Evertsberg” är hanterbart. Sedan är ju den mänskliga hjärnan så fantastiskt funtad. Normalt sett tycker jag att 9 km på skidor är ganska långt. Men när vi kom till Eldris, som är den sista kontrollen, 9 km innan Mora, så säger hjärnan till mig: ”Wow, nu är det ju inget kvar, du är nästan framme!” Allt är relativt…
Genom att jobba smart tog vi oss i mål och det var värt ALLT slit att få känna känslan när vi gled in på upploppet och fick åka in under ”i fäders spår för framtids segrar”. Jag tror jag har en svag aning om Johan Olssons känsla på femmilen idag. För det var det här med knockout också, som skall få vara med i ”krönikan”. Citerar Ben Affleck från Oscarsgalan: ”Allt handlar om att komma upp på fötter igen, när man blivit nedknockad”. Stämmer i livet och i jobbet och stämmer idag – denna skidsöndag. För om Sverige blev nedknockat av Norge i Vasaloppet på förmiddagen, så kom vi snabbt på fötter igen och tog guld i femmilen på skid-VM på eftermiddagen. Den finaste distansen du kan vinna. Heja Sverige!/Annette